Magnitskij – en motbild

Sergej Magnitsky var en rysk medborgare som fått ge namn åt den lag som USA nyligen instiftat för att hindra vissa ryska tjänstemän inresa i landet. I bl.a. svensk press har det de senaste dagarna skildrats hur Sergej Magnitskij dog i ryskt fängelse och att det nu startats en process mot honom, vilken skulle vara en täckmantel för att skydda höga ryska tjänstemän mot korruptionsanklagelser. Så skildrades detta av Kalle Kniivilä i måndagens Sydsvenskan.

Med det finns en motbild. Som vanligt lyser den med sin frånvaro i den svenska pressen. Trots att Kniivilä i Sydsvenskan titulerar sin artikel ”Analys”.

Jag vill därför presentera denna motbild, serverad av den ryske politiske analytikern och journalisten Mikhail Leontiev, bl.a. på hans blog idag, men också i den ryska statstelevisionen i tisdags.

Den 11 mars kommer Tverskoy-domstolen i Moskva att ta upp Magnitskij-fallet – mannen som tragiskt dog, och enligt s.k. framåtblickande människor blev blodigt torterad till döds i häktet. Kritikerna undrar hur det är möjligt att döma döda, och i synnerhet detta olycksaliga offer.

Enligt Browder, ägaren av investeringsfonden Hermitage och Magnitskijs arbetsgivare, kommer denna process att leda Ryssland i fördärvet. Browder citerades i London Times: ”Även under de värsta dagarna av det stalinistiska förtrycket var detta något de döda aldrig utsattes för.”

Detta är helt korrekt. Så är inte fallet nu heller, eftersom det är Browder man är ute efter och han är i allra högsta grad levande. Vilken kampanj, med tunga länder som USA i spetsen, denne Browder lyckats organisera! Men vem är då Browder?

William Browder är sonson till Al Browder, en lojal stalinistisk ledare för det amerikanska kommunistpartiet, som 1945 försökte upplösa partiet och som sedan gav detaljerade vittnesmål om sina kollegor i McCarthy-kommissionen och inte bara där.

Sonsonen Browder, som flyttade till England och erhöll brittiskt medborgarskap i slutet av 80-talet, erbjöds jobb av mediemagnaten Robert Maxwell, också en stor vän av Sovjetunionen, med betydande kontakter i säkerhetstjänsterna på båda sidor av järnridån. I början av 90-talet är Browder en av de hundratals utländska fribytare som översvämmade Ryssland i syfte att köpa och sälja kraftigt undervärderade företag och tillgångar från Sovjettiden.

År 1996 har Browder blivit starkare och bildar tillsammans med grundaren av amerikanska Republic National Bank, Edmon Safra, Hermitage-fonden med syfte att köpa upp aktier i stora ryska bolag som Surgutneftegaz, Sidanco, Transneft, Sberbank, UES. Browder och Safra var aktivt engagerade i s.k. greenmailing (när någon skaffar en liten ägardel av aktier i ett företag så att ett övertag kan framtvingas, vilket leder till att företaget tvingas köpa åter dessa aktier dyrt för att stoppa övertaget). Browders främsta intresse blir att köpa upp aktier i ”Gazprom” till förmån för utländska kunder.

Det är alldeles tydligt att enbart denna verksamhet var kriminell, eftersom det vid tidpunkten var förbjudet för utländska medborgare att överhuvudtaget köpa aktier i inhemska ryska bolag.

Browders motiv var alltså att kriminellt låta utlänningar få kontroll över ryska bolag. I själva verket var det Hemitage-fonden som tjänade de stora pengarna. Browder hade även ambitionen att påverka förvaltningen av Gazprom. Han fick plats i dess styrelse och hade därmed tillgång till strategisk information. Han krävde där förändringar av prispolitiken, f.f.a. gällde det en ökning av de inhemska ryska gaspriserna.

Under 1999 avlider Edmon Safra under oklara omständigheter och Browder står nu som ensam ägare till Hermitage-fonden. I början av 2000-talet börjar han emellertid få problem. Hans plats i Gasproms styrelse övertas av den tidigare finansministern Boris Fjodorov, som var övertygad att om att Browder var en skurk. Browder startar flera rättsliga och utomrättsliga processer mot stora ryska företag, men utan resultat.

Under 2005 nekas Browder visum till Ryssland och under 2007 inleds utredningar om skatteflykt. Browder säljer då alla sina ryska tillgångar och flyttar sin verksamhet till Mellanöstern. Dessutom tar han med sig alla sina anställda med familjer. Alla förutom Sergej Magnitskij!

Magnitskij är naturligtvis inte bara en advokat och revisor utan den verkliga hjärnan bakom den kriminella finansverksamheten som bedrivs tillsammans med Browder. Egentligen är det detta som är hans specialitet. Frågan är då varför Magnitskij lämnades kvar. Kanske var det så enkelt att hans roll fick bli det svarta fårets?

I slutet av 2008 greps Magnitskij och ett år senare dog han i fängelset av hjärtsvikt, enligt en undersökning på grund av otillräcklig medicinsk hjälp.

Detta hade föregåtts av den oväntade bortgången av Browders närmaste kumpaner några år tidigare. I oktober 2007 dog advokat Hasanov. Han fungerade som mellanhand mellan dem och Browder. Orsaken var återigen hjärtsvikt. Under våren 2008 dör dessutom Valery Kurochkin, den fiktiva ägaren till ett av de kriminella bulvanföretagen inom Magnitskij-systemet. Orsak leversvikt. Efter ytterligare ett par veckor dör också bankiren Korobeinikov, vars uppgift hade varit att slussa budgetpengar. Orsak hjärtsvikt.

Sammanfattningsvis, alla vittnen som inte lyckats fly, har avlidit. Det var inte bara medbrottslingarna som gick en för tidig död till mötes. I december 2008 dog i London också före detta finansministern Boris Fedorov, väl insatt i Browders bedrägerier med Gazprom. Hur dog han, kan man undra? I stroke vid 50 års ålder!

I efterhand har det dessutom konstaterats att Safra, som dog i en brand, i själva verket var utsatt för mordbrand.

Vem är då denne Browder som lyckats orsaka sådan oproportionell uppmärksamhet, kring vilken alla som visste för mycket, dör som flugor? En brittisk medborgare som lätt kunde få USA att anta antiryska lagar! Klarar verkligen en banal finansskurk att helt på egen hand utföra något sådant?

Att toxiska substanser används av underrättelsetjänster är känt. Medel som maskerar sin verkan genom att orsaka hjärtsvikt, stroke mm ett par dagar efter intag och sedan snabbt försvinna ur kroppen. Hos den amerikanska underrättelsetjänsten har Saxitoxin, ett gift som utvinns från blötdjur, varit använt och har precis dessa egenskaper utan att någon kemisk expertis kan spåra preparatet.

Även om ingen lyckats hitta spår av dessa preparat är det däremot möjligt att hitta spår av kriminalitet bakom det politiska käbblet. Det finns alltså egentligen inget ärende gällande en död Magnitskij. Det finns däremot ett ärende gällande en högst levande Browder. Och det finns en Browderlista – där samtliga är döda!