I början av september besökte Rysslands premiärminister Vladimir Putin Gdansk i samband med minnescermonier över andra världskrigets utbrott. I ett uppmärksammat tal påtalade han att Ryssland också deklarerat det brottsliga med Molotov-Ribbentrop-pakten och exekutionen av 15000 polska officerare. Han påminde om att också den ryska duman gjort detta avståndstagande redan strax efter Sovjetunionens upplösning. Samtidigt var det ju så att många stater, bl.a. de baltiska, Italien m.fl., var lierade med Nazi-Tyskland. I Livadiapalatset i Jalta satt ju inte bara Stalin, utan även Roosevelt och Churchill var med och undertecknade uppdelningen av Europa. Putin påtalade också att uppdelningen av Efterkrigseuropa inte var svart eller vit. Var det t.ex. ett logiskt scenario för Sovjetunionen att låta Tyskland, som dödat så många, själva få klara ut problem i de härjade staterna? För att bättre klargöra vad som skett i det förgångna, bestämde Polens premiärminister Donald Tusk och Putin att låta varandra länders historiker få tillgång till hittills oåtkomliga arkiv, för att låta dessa angripa och finna objektiva beskrivningar av vad som skett. Tusk erinrade också om att Polen idag har utmärkta och ständigt bättre förbindelser med Tyskland – landet som startade andra världskriget och som av de flesta anses vara huvudaktören för de största pogromerna i historien. Vidare, sa han, vore det märkligt om Polen då inte skulle kunna utveckla goda kontakter med Ryssland, som offrade 27 miljoner av sina landsmän för att stoppa nazisterna!
USA kunde efter kalla kriget dominera Europa och etablerade många miltärbaser här. Denna dominans har varit mycket viktig för USA:s ställning som en världsledande ekonomi. Med en demokratisering och en ekonomisk uppgång i Ryssland har man sett detta övervälde allvarligt hotat. Man har behövt det kommunistiska hotet för att behålla denna ställning i Europa och för att motivera egna gigantiska militärutgifter för hemmaopinionen. När det inte längre är en realitet har man på alla sätt försökt odla bilden av ett farligt och hotfullt Ryssland på andra vis. Har det inte varit gasstopp av transitländer, som fungerat som källa för att smutskasta Ryssland, har det varit lömska skildringar av hur kriget i Georgien sommaren 2008 startade. Många europeiska politiker har gått i dessa ledband och gör det alltjämt.
Under året har Rysslands president Dimitrij Medvedev föreslagit en ny säkerhetspolitik för Europa, som även inkluderar världsdelens största land. Denna doktrin är föreslagen att diskuteras fram med ömsesidig respekt för varandras ekonomiska och geografiska intressen samt med demokratiska grundvalar. Här finns möjligheter att också ha synpunkter på de kärnstridsspetsar som finns i Europa och intill världsdelens gränser. Inga argument har framkastats emot detta, bara tystnad. Många europeiska politiker vill tydligen fortfarande ha en säkerhetspolitik med NATO och USA som huvudaktörer och som exkluderar Ryssland. USA dompterar fortfarande Europa även om visst hopp kan skönjas; president Obama åkte inte själv till Gdansk utan skickade en lägre representant. Han markerade att han inte vill gräva i Europas tragiska historia utan väljer kanske att se framåt och istället hitta nya pragmatiska lösningar.
Lämna ett svar