Precis hemkommen efter en två veckors rundresa på Krim, skulle jag vilja presentera lite intryck. Bilden som ges i väst är ju till stor del präglad av kommentarer i stil med att det är en halvö under främmande lands ockupation, att människor tvingats in under rysk administration och att de med militära och polisiära medel hålls i schack. USA har ju avrått alla sina medborgare att resa dit och de som redan är där att resa hem. Alla officiella personer som haft den dåliga smaken att undersöka saken med egna ögon på plats har ju hånats, t.ex. de franska parlamentsledamöter som i somras var på halvön eller de polska ungdomar som nyligen reste dit. Jag fick själv frågan innan avresa om jag verkligen vågade besöka Krim, om där inte var krig!
Under två veckor körde vi runt från Yevpatoria i väst via Jalta till Sudak och Koktebel i öst. Vi pratade med lokala näringsidkare, folk på gatan, taxichaufförer, båtförare, serveringspersonal, hotellpersonal. Vi såg glada människor överallt, något som inte är så utpräglat i Ryssland för övrigt. Sankt Georgsband (en symbol för frigörelsen bl.a.) hängde kvar på många bilar. Alla var mangrant mycket glada och tillfreds med att åter tillhöra Ryssland. På alla platser där turister samlades såldes Putin-tröjor och symboler för Ryssland och de var åtskilliga människor som också bar dem på sig. På båtar, bilar, hus, hotell vajade också ryska flaggor.
I stort sett ingen militär syntes till och mycket få poliser på gatorna. Det fanns alltså inte tillstymmelse till någon aktiv repression. Symboler från segern i andra världskriget finns det gott om på Krim och de var alla utsmyckade med blommor och dekorationer. Det var rent och snyggt på gator och torg.
De fem hotell vi bodde på var alla helt nyrenoverade eller nyligen uppfräschade. Allra bäst var kanske ett Krimtatariskt hotell i Yevpatoria. På mängder av vägavsnitt förekom reparationer av tidigare illa underhållna vägar. Huvudvägen från Kertj höll på att breddas och beläggas med ny asfalt inför att den nya bron över Kertjsundet ska stå klar 2018.
Vi var inne i ett flertal livsmedelsbutiker och överallt fanns överflöd av varor, visserligen huvudsakligen ryska, men ändå. Förövrigt såg vi gott om modebutiker med allt som vi i väst är bortskämda med och vad man kan köpa i Moskva. På restaurangerna serverades delikat mat med egna utsökta Krimviner för den som önskade.
Under besök i Krimtatarernas huvudort Bakhchysarai och Khanpalatset kunde jag se ryska flaggor inte bara på offentliga byggnader utan även på privata hus och bilar. Man var glada och stolta att åter tillhöra Ryssland. Nu har ju, till skillnad från under Ukrainatiden, Krimtatarerna egna tv-sändningar och undervisas på sitt eget språk i egna skolor. Även ukrainska är officiellt språk jämte ryskan!
I Sevastopol och andra turistorter vimlade det av turister som att det fortfarande var högsäsong. Inte bara turister från Ryssland utan också åtskilliga ukrainska. Flygplatsen i Simferopol har rustats upp för att ta emot anstormningen. Inte bara landningsbanor utan ankomsthall var också modern och funktionell.
Enda negativa kommentaren vi hörde var från en båtförare som vi var ute på guidning med utanför Balaklava. Han var besviken på Ryssland för att man inte redan vid Sovjetunionens upplösning 1991 fick återförenas. Men visst, det finns problem; tack vare västs bojkott av Krimborna går det inte att använda vanliga kreditkort utan man får ha med kontanter. Likaså fungerade inte mitt sim-kort från Telia, trots att de före resan utlovat att det inte skulle vara några problem. Detta är bekymmer Krimfolken är beredda att ta, som flera uttryckte saken. Värre är att Ukraina stängt av den kanal som förser Krimhalvön med vatten, men ryska armén har ordnat en ny vattenledning som nu avhjälper det problemet.
Sammanfattningen lyder alltså: lugnt, glatt och optimistiskt på Krim att åter få tillhöra Ryssland. Inte direkt oväntat efter att ha följt den avsevärt mer objektiva ryska nyhetsbevakningen och inte heller förvånande; det var inte bara en överväldigande majoritet av befolkningen som röstade för att återförenas med Ryssland utan faktiskt också det autonoma parlamentet i Simferopol, med samma sammansättning som under den ukrainska perioden före, som röstade för ett återförenande! Inte en enda person dog under övergången.
Lämna ett svar