Så har Per T Ohlsson åter läst en bok, som han oreflekterat refererar ur i söndagens Sydsvenskan. Denna gång är det The New Cold War av Edward Lucas, som ger den konservativa amerikanska synen på Ryssland. http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article421148/Bjornen-ar-tillbaka.html
Åter igen upprepas i Sydsvenskan att Ryssland stängde av gaskranarna till Ukraina! De som följt konflikten vet ju, som jag också skrivit om tidigare på dessa sidor, att det var Ukraina som stoppade gasleveranserna, vilket också konfirmerats från experthåll inom EU. Men Per T Ohlsson tror tydligen att det blir en sanning, bara det upprepas tillräckligt många gånger. Och dessutom eldar det ju på den fientliga inställningen till Ryssland hos de stora massorna, som inte orkar kolla upp hur det verkligen förhåller sig. Att Ryssland gjort allt de kunnat för att säkra leveranserna till väst och vill skynda på utbyggnaderna av South stream och North stream, för att ytterligare säkra upp, nämner han förstås inget om.
Sedan använder han konspiratoriskt Dimitij Medvedevs annonsering av att upprusta den kraftigt nedgångna försvarsmakten som att det skulle vara ett svar på EU:s och USA:s önskan om ett djupare samarbete med Ryssland. Mycket osakligt och illa. Rysslands totala försvar är bara bråkdelen av USA:s och det har flera gånger sagts från rysk sida att det inte finns några ambitioner att bygga ut utan bara att få upp standarden från en låg nivå. Att Ryssland förstört de kärnstridsspetsar man kommit överens om att skrota, när USA bara har lagrat sina, talar ju inte direkt emot Rysslands vilja att öka säkerheten i världen. I synnerhet efter den senaste tidens utspel att man vill gå vidare och minska antalet kärnvapen.
Vidare skriver Sydsvenskan att enorma sociala och ekonomiska behov får stå tillbaka för militära. Då har man följt händelseutvecklingen dåligt! Tvärtom har Medvedev och Putin båda en mängd gånger meddelat att de sociala frågorna har prioritet framför allt annat. Att Ryssland klarar den ekonomiska krisen sämre än andra länder stämmer inte heller. Staten har haft förhållandevis få utländska lån och har stora reserver som man samlat på sig under de goda tiderna.
Så traskar han vidare, den ena domedagsprofetian efter den andra – alla lika dåligt underbyggda och enbart från konservativ amerikansk synvinkel påhejad av lakejerna inom det svenska försvaret.
Han hänvisar till Putins uttalande att Sovjetunionens sönderfall är 1900-talets största geopolitiska katastrof och insinuerar att Ryssland har önskan att återerövra förlorade områden. Inget kan vara mer felaktigt! Putins yttrande gällde de sociala konsekvenser Sovjetunionens sönderfall fick för gemene man. När statliga institutioner och fabriker slutade fungera i början av 90-talet förlorade massor av människor sina inkomster och ett utbrett kaos blev följden. Familjer splittrades, alkoholkonsumtionen tilltog, drogmissbruk ökade, barn hamnade på barnhem. Som president gjorde Putin enorma insatser för att förbättra människors levnadsvillkor, vilket nog är huvudanledningen till att han är så omtyckt av ryssarna. Från ledningen har aldrig yttrats någon önskan om att expandera sitt territorium.
Att Ryssland med fredliga medel agerat och försökt uppmärksamma att ryssar i de baltiska staterna kraftigt diskrimineras och inte ens tillåts få medborgarskap, används i Sydsvenskan som ett förtäckt hot om kommande ryska repressalier. Dumt och enögt! Vad har massmedierna här gjort för att uppmärksamma denna oacceptabla behandling i våra grannländer?
Sedan tas förstås Georgienkonflikten upp. Att Sydossetien och Abzhasien proklamerats som sjävständiga stater var en nödvändighet för att rädda invånarnas liv från de georgiska attackerna. Denna bild är nu relativt klar på hög nivå inom EU, men tro inte att den ensidiga Sydsvenskan har förmågan att nyansera bilden. Att gränser kan ändras med våld i Europa gäller tydligen inte Kosovo, som naturligtvis inte berörs alls.
Att viljan att bjuda motstånd mot ”den ryska expansionismen” ter sig så låg i Europa, som Per T Ohlsson skriver, beror ju på att man i stora delar av Europa insett att Ryssland söker samarbete, att man vill integreras, att man kan bidra med mycket om olika konflikter. Det är skönt att USA:s totala dominans i den internationella politiken brutits. Synd bara att man i synnerhet här i Sverige inte kan vara mer balanserade och konstruktivistiska.
Lämna ett svar