F.d. amerikanske ambassadören Michael Anthony McFaul skriver den 24 mars i New York Times att man behöver konfrontera Putin-Ryssland. I rg.ru ger Vyatcheslav Nikonov honom svar på tal idag. Översättningen är här:
Intressant, vad är det Ryssland har gjort för hemskt för att hela världen nu tillsammans ska straffa det? Ryssland kanske på eget initiativ har bombat ner Jugoslavien och hjälpt den världskända terrororganisation ”Kosovos Befrielsearmé”? Kanske har Ryssland i över 12 år krigat i Afghanistan, så att antalet döda nu uppgår till hundratusentals? Kanske Ryssland utan att ha något mandat ockuperat Irak där antal döda idag nästan uppgår till 1 miljon människor? Kanske har Ryssland dödat tusentals människor i Pakistan med hjälp av obemannade flygplan? Kanske landet beväpnar Al-Qaeda och andra terrorgrupper som krigar mot den legitima regeringen i Syrien? Kanske det har bombat Libyen tillbaka till stenåldern och förvandlat det till ett banditparadis? Kanske Ryssland äger tiotals hemliga fängelser där människor torteras utan någon som helst rättegång? Kanske är det så att landet har nästan 800 militärbaser och objekt i sammanlagt 128 länder? Ryssland kanske satsar på att avsätta ovänliga regeringar i andra länder? Det kanske utplacerar sina trupper och militär infrastruktur på andra sidan jordklotet? Det kanske avlyssnar hela världen inklusive statsöverhuvud och regeringar? Nej, det är ett annat land som har gjort detta. Dess hemska brott är att Ryssland utan ett enda offer bidragit till att en fri och demokratisk viljeförklaring kunnat genomföras av folket i Krim, som såg sina liv hotade när den nya nationalistiska ”makten” i Kiev tillsattes av väst.
Det är klart att man är besviken. Enligt Viktoria Nuland har det kostat USA 5 miljarder dollar att ”stödja demokratin” (på ryska – maktkupp), slänga ut en folkvald president och istället tillsätta en amerikansk scientolog med namnet Jatsenyuk och en protestantisk präst med namnet Turchinov, förbereda den amerikanske skattebetalaren Klichko att överta presidentposten. Bara ett litet steg till och man hade placerat ut sina amerikanska robotar i Kharkov och amerikanska flottan i Sevastopol. Och så raseras dessa planer.
Man får inte tappa förnuftet av besvikelse, det är viktigt att tänka realistiskt. Det blir inget kallt krig, det är andra tider nu.
Väst är inte längre en blomstrande ekonomi, snarare ett stagnationsområde. För 30 år sedan hade väst 80 % av världens BNP, idag – under hälften. EU behöver växa 10 år till för att komma tillbaka till siffrorna för 2007. Kina blir om ett par år den världsledande ekonomin. Enorma handels- och budgetunderskott, enorma statsskulder och en tung last av sociala åtaganden gör västs ekonomi känsligare än andra, inklusive Rysslands. Än så länge håller väst sig uppe, tack vare oändliga dollar- och euroemissioner, vilka än så länge används som reservvalutor. Allt detta kommer inte pågå i det oändliga. Redan nu visar sanktionshotet mot Ryssland för de andra hur farligt det är att placera guldreserver i amerikanska värdepapper. Väst eller dess anglosaxiska del förlorar sitt ekonomiska och geopolitiska grepp och försöker med alla medel (helst små) anpassa världen för sina behov.
Sanktioner mot Ryssland kommer inte att fungera. Inte ens inom G7-länderna är man eniga om att isolera Ryssland och långt ifrån alla där delar Obamas radikala åsikter. Rysslands petning ur G8 gör att klubben förlorar sin betydelse. Idag är det löjligt att kunna hoppas lösa stora problem utan BRICS-länderna, som är trötta på det monopolitiska systemet och sympatiserar med Rysslands politik.
Sanktioner som i Iran kan vara otrevliga. Men för vem? Ingen har testat att tillämpa det mot världens femte största ekonomi vilket Ryssland är. Sanktioner kommer att slå mot hela världsekonomin och dess känsligaste del – väst. Beroendet av varandra är enormt. EU är till 1/3 del beroende av rysk gas, Ryssland köper 1/3 del av den europeiska exporten. Vill européer hamna i en djup kris för att Krimborna har gjort sitt fria val? Knappast. I USA är 2/3 delar av befolkningen emot de hårda tagen mot Ryssland. I Tyskland visste fler än 2/3 delar av folket inte ens att Krim inte var ryskt. Alla sanktioner som ska följas av motaktioner liknas vid skott i de egna benen.
Det går inte att förvandla Ukraina till ett vitrinskåp av blommor och demokrati. Republiken Ukraina, som under Sovjetunionens tid var rikare än Ryssland, är idag 4 gånger fattigare per capita än Ryssland. BNP hos Ukraina med 45 miljoner människor är 2/3 delar av enbart Moskvas BNP. Västerländsk hjälp till Ukraina, som annonserats mot sänkta pensioner och sociala bidrag, räcker inte ens för att täcka skuldräntan. EU kan inte ens hjälpa sina egna medlemmar – Grekland, Spanien, Italien, Portugal m.fl. Ett avtal med EU kommer inte bara att frånta Ukraina sin självständighet utan också leda till ekonomisk kollaps. Landet håller på att falla sönder utan regering, armé, ekonomi, inre enighet, demokrati och ideologi (förutom Bandera-nazisterna som frodas).
Däremot finns allt som behövs i Ryssland. Även demokrati finns, fast inte den som man i Washington kallar för demokrati, när man blint och oundvikligt ska följa den amerikanska linjen. Ryssland har den demokratin där politiken bestäms av det egna folket och inte av utländska säkerhetstjänster och deras kunder. Därför ska Ryssland själv välja sin väg.
Ryssland är relativt svagare än Sovjetunionen, men mycket mer enhetligt i förståelsen av verkligheten, det goda och det onda, utan kommunistisk eller pseudo-demokratisk dogm. Människor behöver inte uppmanas att visa stöd för Krim, man behöver inte förklara vad nazism (som med västerländsk hjälp blomstrar i Ukraina idag) är för något, varför den är farlig. Själens och sanningens kraft är större än ondskans och lögnens. Väst kommer att konfronteras, inte med ”Putins Ryssland”, utan med Ryssland. Återföreningen med Krim fick stöd av 90 % av ryska folket.
Ryssland är kapabelt att försvara sig. I alla fall inte sämre än Irak eller Afghanistan där USA och allierade bär förluster. Samtidigt vill Ryssland inte erövra någon. Till skillnad från USA vill Ryssland inte ha militär närvaro överallt på jordklotet, förklara länder i andra världsdelar som Rysslands livsviktiga intresse. Ryssland vill inte vara världspolis. Ryssland vill inte sticka sin näsa i andras inrikes angelägenheter. Ryssland vill inte tvinga de andra till något. Men vi kan stå för oss själva.
Ryssland har flera allierade än någon önskat. Det är medlemmar i Tullunionen, Euroasiatiska ekonomiska unionen, Organisation för gemensam säkerhet, Shanghai samarbetsorganisation, BRICS-länderna (43 % av världsbefolkning). Ryssland saknar problem med de flesta länderna i Asien, Afrika och Latinamerika och så finns det mängder av vänner i väst också.
Även om Ryssland inte haft allierade så är det inte avgörande. Napoleon krigade med hela Europa mot Ryssland 1812. Hitler gjorde samma sak 1941 och resultatet är välkänt. Ryssland har inte förlorat det kalla kriget. Däremot avslutade Sovjetunionen det frivilligt. Sovjeteliten var inte adekvat och ledde till splittring av Sovjetunionen. Idag ser man att den västerländska eliten inte står långt från den sovjetiska nergångseliten.
Ryssland har redan segrat. Inte bara genom att återta Krim för gott. Ryssland har besegrat viljans förlamning. Ryssland har besegrat politisk apati och känslan av förnedring. Ryssland fick tydligt se vem dess vänner och fiender är. Ryssland kommer inte att låta dra sig in i konfrontation. Om väst vill hålla tillbaka Ryssland så får det göra det, bara de inte överskattar sina krafter.
Lämna ett svar