Efter en tids incidenter med mer regelbunden beskjutning än vanligt från georgisk sida mot sydossetiska gränsbyar fick Moskva strax före helgen 8 och 9 augusti georgiskt löfte om att beskjutningarna skulle upphöra. I stället för att så skedde inledde Georgien, mitt under OS-invigningen, en militär aktion ”Rena fältet”, mot Sydossetien, som resulterade i minst 1500 döda civila i Sydossetien. För att inte det ännu större folkmordet, som ägde rum när Georgien anföll Sydossetien och Abchazien 1991, skulle upprepas, ingrep Ryssland för att skydda den Sydossetiska befolkningen och sina egna internationellt accepterade fredsbevarande trupper. Man lyckas stoppa den georgiska aggressionen och förhindrar därmed ett utökat folkmord. Efter slutfört uppdrag förklarar man eld upphör och drar sig ur den väpnade konflikten.
I svensk press har konflikten exalterat skildrats som en rysk invasion av Georgien. Den kritiska och reflekterande syn, som man kanske kunde ha hoppats på, fanns inga spår av. I stället rapas den ryssfientliga bild, som tycks sitta lika grundmurad som hos en hjärntvättad, upp. I tv och tidningar återfinns endast en fullständigt förvriden och amerikaniserad berättelse långt ifrån det verkliga skeendet.
Sydossetien och Nordossetien var autonoma områden under Sovjetperioden 1922-1991. Efter Sovjetunionens upplösning utlovades folkomröstningar i Sydossetien och även i Abchazien, om självständighet från Georgien eller inte. Detta krav uppfylldes aldrig av Georgien och i stället anföll man och tusentals oskyldiga osseter och abchazier dödades.
Nu gapar populistiska politiker om att Ryssland ska uteslutas ur G8 och inte tillåtas inträde i WTO, att det inte finns fog för försvarsnedskärningar i Sverige, att energileveranser från Ryssland är opålitliga etc. I själva verket är det dessa politiker plus den västerländska amerikanskinfluerade massmediala bevakningen som är opålitlig. Jag hoppas att den internationella domstolen i Haag tar upp fallet för granskning och att man inte backar för den propagandabild som är så spridd här. Och att denna domstol också granskar hur det kom sig att Condoleezza Rice, strax före Mikhail Saakashvilis anfall, var på besök i den georgiska huvudstaden. Det är i sanning märkligt hur angriparen, förövaren som genomför aggressionen och folkmordet får det massmediala stödet och inte den som stoppar utvidgningen av detta. Som europé och medborgare i Sverige finner jag det inte bara anmärkningsvärt utan också stötande att den georgiska presidenten ständigt ses med EU-flaggan bakom sin rygg, och jag tycker det är bedrövligt att inte kunna få en mer objektiv bild av världens konflikter i t.ex. Sydsvenskan.
Lämna ett svar