Trots att Ryssland utförligt motiverat varför man inte kan acceptera en tribunal angående nedskjutningen av Malaysian Airlines MH17 och skulle lägga sitt veto mot sådan, trotsade de drivande krafterna i FN:s säkerhetsråd detta och tvingade till sig en omröstning, för att demonstrativt kunna peka ut Ryssland som aggressiv motarbetande part. Vad våra medier naturligtvis inte återger är den ryska förklaringen. Rysslands ambassadör i FN, Vitalij Churkin, klargjorde detta mycket tydligt inför Säkerhetsrådet igår. Här är hans tal i original och här under en översättning till svenska.
Först och främst vill vi uttrycka våra kondoleanser till de omkomna och deras anhöriga och till regeringarna för de som befann sig i planet som sköts ner den 17 juli förra året.
Ryssland kämpar konsekvent för att bestämma orsaken till kraschen och för att ställa de skyldiga till tragedin till svars. Mer än det, vi bidrog flera gånger till att nå detta mål. Ryska delegationen har gjort allt för att FN skulle anta resolution 2166. När man förberedde detta var det vi som insisterade att en allsidig, noggrann, oberoende och internationell utredning i enlighet med de internationella principer som finns för internationell civil flygsäkerhet skulle genomföras.
Mer än det, vi var fullständigt öppna för att omedelbart ta ytterligare en resolution som skulle ge utredarna omedelbar tillgång till kraschplatsen för att påbörja utredningen. Men de berörda länderna föredrog att inte agera genom Säkerhetsrådet utan via tvåsidiga överenskommelser med Ukraina, och det tog ytterligare tid att nå dessa överenskommelser.
I resolutionen 2166 insisterade vi att i texten skulle inkluderas en skrivning om att alla militära aktioner skulle avslutas i området som omfattade kraschen. Det var just den ryska delegationen som i FN reste frågan att Kiev bröt mot denna bestämmelse, när i augusti den ukrainska sidan ensidigt förklarade att de bryter vapenvilan. På grund av detta blev utredningskommissionen tvingade att stoppa undersökningen under en lång tid.
I den tekniska utredningen har ryska specialister i överenskommelse med tillägg 13, i konventionen om internationellt civilflyg, överlämnat all information som var efterfrågad, inklusive radiotrafik från Rastov gällande systemet för flygtrafik, till den nederländska sidan.
Några dagar efter kraschen genomförde det ryska försvarsministeriet ett möte där alla satellitdata, som den ryska sidan hade tillgång till, presenterades. Detta material skickades också till Nederländerna. Även det ryska företag som skapat BUK skickade egna beräkningar på hur en attack jord-luft kunde ha gått till. För detta tog man bort sekretessbestämmelser gällande missiliernas tekniska egenskaper.
Ryssland är det enda land som presenterat sådan information. Ett år efter att resolution 2166 tagits har man fortfarande kvar allvarliga frågor obesvarade, hur den löpande utredningen pågår. Ryska experter har inte fått samma tillgång till den tekniska utredningen. Ryssland presenterar ensidigt all information och beräkningar för utredningen, men vad man sedan gör med dessa uppgifter får man ingen information om.
Vi har flera gånger föreslagit att skicka experter för att genomföra avancerade analyser, t.ex. metallurgisk expertis för att kunna avgöra vilken missiltyp som använts. Allt detta har lämnats obesvarat.
När det gäller den kriminella utredningen genomförs denna av en gemensam grupp i stängd regi. Mellan de fem berörda länderna kom man överens om att inte delge information. Vilka garantier har vi i detta fall för att utredningen ska vara oberoende? Kan denna utredning stå emot den massiva propagandistiska rapporteringen i medierna? Kan denna utredning klara trycket från den helt klara politiska vinkling som finns, när man i förväg kallar vid namn de skyldiga för katastrofen? Observera att sådana uttalanden gjorts av ledarna för några av de länder som ingår i utredningsgruppen.
Ryska federationen var det enda landet som påminde att resolution 2166 avser allsidig hjälp till utredningen från FN:s sida. Vi föreslog att diskutera skapandet av en speciell funktion eller representant under generalsekreteraren för att ge en uppriktig och transparent utredning, men detta förslag accepterades inte.
Man har inte heller uppfyllt generalsekreterarens order gällande resolution 2166 att till Säkerhetsrådet överlämna ett utvecklat förslag om hur man på olika sätt kan bidra till utredningen från FN:s sida.
Vad har vi fått som resultat av detta? Jo, under stängda omständigheter, utanför Säkerhetsrådets ramar, utan granskning av befintliga alternativ av en rättslig utveckling inom FN. Vår uppfattning är att detta är förhastat, dåligt genomarbetat och utan juridisk grund. Och vår ställning till detta nonchalerades.
Vi presenterade ett alternativt förhållningssätt till resolutionen, som var inriktat på att fullt ut utnyttja möjligheterna i resolution 2166 för att ge utredningen ett riktigt internationellt, oberoende och omfattande innehåll. Efter att ha granskat detta skulle det vara möjligt att återvända till de juridiska möjligheterna hur man skulle kunna ställa ansvariga till svars. Dokumentet har blivit liggande utan ställningstagande, men vi tycker att idéerna där fortfarande borde tas i beaktande.
Vi har vid upprepade tillfällen påtalat att vi inte kommer att ge stöd till en tribunal, eftersom det inte finns något motiv för en sådan. Bland annat för att det i resolution 2166 inte kvalificeras att Boeingtragedin utgör något hot mot internationell fred och säkerhet. Det är svårt att förstå hur denna händelse som för ett år sedan inte räknades som ett hot mot internationell fred och säkerhet, nu plötsligt blivit ett sådant hot.
I princip är det inte Säkerhetsrådets ansvar att avgöra en rättegång för att avgöra det kriminella ansvaret. Man har gjort vissa undantag när det gäller att avgöra skyldiga för massbrott, som av det internationella samhället räknades som extra allvarliga. Men erfarenheterna av dessa tribunaler, som de om f.d. Jugoslavien och Ruanda, kan inte räknas som lyckade med tanke på deras komplexitet, känslighet för politiska påtryckningar, dyrbarhet och deras utdragna tid.
Det saknas helt exempel i historien på att man tagit händelser inom transportsektorn till en tribunal, även om liknande tragedier inträffat tidigare, och inte heller undgått Ryssland. 2001 sköts ett passagerarplan från det ryska bolaget Sibir ned över Svarta havet av det ukrainska luftförsvaret.
Då talades det inte om att skapa någon tribunal. Inte heller då Iranian Air 188 sköts ned över Persiska viken av en amerikansk missil. De nationella utredningarna i de två berörda länderna kom överhuvud taget inte ens fram till att brott hade begåtts. Och FN:s resolution 616 har inte alls sagt något om att det i fallet med Iranian Air var ett hot mot internationell fred och säkerhet.
Vi vill föra fram ytterligare ett exempel. 2010 kom Ryssland själv med initiativet att bilda en speciell internationell domstol för att göra något om piratproblemet utanför Somalias kust. Vi gjorde detta eftersom anfallen av piratattacker vid den somaliska kusten ökat markant och man saknade juridiska vägar för att komma till rätta med problemen. De som greps då blev ofta bara släppta efteråt. Trots att situationen räknades som ett hot mot internationell fred och säkerhet fick resolutionen inget stöd i FN:s säkerhetsråd.
De som då argumenterade mot vår resolution är de som idag argumenterar för en resolution för Boeingkatastrofen. Jag får tyvärr konstatera att dagens förslag som presenterades för omröstning saknar all laglig och prejudicerande grund. Vid flertal tillfällen förklarade vi detta och bad om att tänka i alternativa banor, men de ansvariga för tribunalförslaget valde att inte verka i samarbetsanda och tog det till omröstning där de i förväg visste att det inte skulle leda till något positivt resultat. Enligt vår mening var ändamålet att nå politiska och propagandistiska mål, istället för att komma fram till praktiska lösningar. Vi kan bara beklaga detta.
Till slut, herr ordförande, vill jag bekräfta att Ryssland är fortsatt villigt att bidra till en fullständig, oberoende och objektiv utredning av orsakerna bakom kraschen av Malaysian Airlines krasch, för att hitta de skyldiga och straffa dem. Den position vi intar idag innebär inte att vi vill bidra till strafflöshet.
Lämna ett svar