Åter har Sydsvenskan visat sin oförmåga eller ovilja att sätta sig in i en fråga som rör Ryssland. Denna gång är det den politiska chefredaktören Heidi Avellan som under avdelningen Opinion reciterar vad andra tycker om Ryssland (http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article393915/Ocksa-Ryssland-maste-folja-reglerna.html). När ska Sydsvenskan själv sätta sig in sakärendena? Man efterfrågar dialog och integration, men handlar i rakt motsatt riktning.
Om vi börjar med den första villfarelsen hon tar upp: den ”morgonsura björnen” och robotförsvaret. I ett tidigt skede hade faktiskt Sydsvenskan själv en artikel kritisk till den amerikanska robotskölden, som nu planeras i länder som Tjeckien och Polen, men detta positiva om än korta korn av klarsyn, är sedan länge sopat under mattan. Ryssland erbjöd sig först att samarbeta med USA och bjuda in amerikanerna att stationera robotförsvar på rysk mark där redan militäranläggning fanns. Men nej, detta passade inte alls den republikanske presidenten Bush. Man fick klara indikationer att detta robotförsvar inte alls var ägnat emaginära robotar med ursprung Nordkorea eller Iran. Det var nog Ryssland man rustade mot. Detta blev allt mer uppenbart när amerikanerna inte ville samarbeta. Rysslands svar, redan för flera år sedan, var att man kände sig tvingade att svara med utplacering av egna robotar, om denna s.k. robotsköld, mot tänkta skurkstater, skulle bli verklighet från USA:s sida. Detta har sedan upprepats gång på gång, men blåögda och osjälvständiga medier, som Sydsvenskan, fortsätter att trampa på i gamla bekväma fotspår.
Andra temat som Heidi Avellan tar upp är den om naturgasen. På vilka vis har Ryssland utnyttjat den som påtryckningsmedel? Man har och har haft problem med att kunder till denna gas inte har betalat redan gjorda leveranser, och efter att alla förhandlingar misslyckats, kortvarigt stängt av gasleveranserna. Är inte detta något motsvarande vad som skedde i den nordsvenska stad där elen till stadens gatunät stängdes av när elbolaget inte fick betalt enligt vad som avtalats – förvisso i annan skala, men där accepterades marknadskrafterna fullt ut i de svenska medierna, inklusive Sydsvenskan. Nu är situationen åter besvärlig, när Ukraina inte betalat sin gas, men Ryssland har hittills accepterat att landet är försenat med sina betalningar och samtidigt vid många tillfällen försäkrat att de vidare leveranserna till Västeuropa är garanterade.
Det tredje temat, konflikten i Sydossetien, får tack vare Sydsvenskan och Heidi Avellan, som vanligt en helt felaktig belysning. Som jag skrivit tidigare på denna blogg, har både Sydossetien och Abchazien tidigare fungerat som mer eller mindre självständiga autonomier. Ryssland har flera gånger tidigare motsatt sig att acceptera dem som självständiga stater, för att hålla en konsekvent linje. När georgiska trupper så den 8 augusti anfaller Sydossetien och tusentals civila ossetier dödas, ser sig ryska trupper tvingade att ingripa för att stoppa ett ännu större blodbad, likt det i början av 1990-talet, då mångdubbelt fler oskyldiga mördades av georgiska trupper. Detta i synnerhet när Förenade Nationerna inte kunde enas om åtgärder, som Ryssland föreslog, för att möta aggressionen. Tack vare det ryska ingripandet hindrades också Georgien att fortsätta med bevisad planerad invasion av Abchazien. Ryssland har sedan pumpat in miljarder kronor i hjälpinsatser för att reparera nedskjutna byggnader, hjälpa skadade människor fysiskt och psykiskt, medan EU inte sänt ett rött öre som hjälp, utan i stället pumpat in miljarder till aggressorn Micheil Saakasjvili! Detta skriver Sydsvenskan inget om!
Ryssland har efter den globala ekonomiska krisen föreslagit en annan världsordning där internationella institutioner som FN eller nybildade motsvarigheter, borde få mycket större inflytande. Att inte all världspolitik kan dikteras från USA med uppblossade konflikter som t.ex. den i Irak som följd. Detta borde vara något att söka samarbete kring och uppmärksamma i en tidning som Sydsvenskan.
Lämna ett svar